jag förstår varför typ alla hatar sina ex. De är liksom lättare att tänka bort någon om man hatar han/henne. O just nu har du faktiskt gjort dig förtjänt av att vara hata- för du kan inte vara ärlig, när ett ärligt svar tydligen är för svårt att ge?!?

jag hatar att jag någonsin älskat dig

men kan ju tänka att jag har 1000 saker mindre att oroa mig för och bli irriterad över nu.

anser att storhelger inte borde få finnas gör bara att ensamma människor vill lägga sig ner och dö. Typ. Men snart är denna över och det är låååångt kvar till jul, nästa skräckhelg- om man inte räknara med eldfesten då som här i byn räknas som någon form av storhelg. Tur att man har ett jobb man kan fly till, men just nu är det en knapp räddning.

ingen idé att fundera kring det här längre när man inte får några vettiga svar och du säger mot dig själv heela tiden.

har aldrig velat gjort något förut för allt kostar pengar, och dricka har du blivit helt emot. Nu ska du ut och festa det första du gör.....kostar intre det pengar?

jag önskar jag kunde komma över dig lika lätt som du tydligen kan kommer mig

det är typ det som känns värst.

raderat alla bilder och tagit bort dig på FB, får ta omvägar för att inte åka runt ditt hus.

Men livet måste väl gå vidare antar jag, men frågan är bara hur....

Zyprexan verkar bra iaf, känner mig lugnare och har lättare för att koncentrera mig....tur att jag har den nu. Annars hade det nog aldrig gått.

Fan :´(

ja har gått från att vara skit förbannad till att vara ledsen fram och tillbaka så jävla mycket senaste dagarna, så jag har känt mig helt klyven, har försökt finna svar och det finns tusen, men mitt hjärta accepterar inga svar jag kan ge just nu.

jag är less på mig själv för att jag alltid flyr, att det alltid finns saker att fly ifrån

att inte ta itu med alla jävla känslor jag har inom mig, istället ta till alla möjliga medel som kan tänkas finnas för att döva smärtan av att inte ha någon kontroll över mig själv. All sorg, allt hat, all kärlek.

alkohol sex shopping alla saker som kan få mig att stänga av för bara en liten liten sekund känns så rätt då. Men resulterar ju bara i ännu mera skit att ta itu med.

jag borde inte ens få vistas bland folk när det är som det är. För jag sårar krossar o trycker ner varenda jävel som försöker komma åt min själ.

jag vet att jag är en god person och  att jag har så mycket att ge. Jag använder bara min energi på helt fel sätt.Men det är väl som det sägs man måste älska sig själv för att kunna älska andra, och känna sig älskad av andra.

Att låtsas älska sig själv i små korta stunder när känslorna är drogade av något räcker inte längre, det fattar jag. Nu.

men så dax att fatta saker när allt är förstört.

Inga ord jag säger kommer någonsin att få någonting ogjort och jag försvarar ingenting jag gjort.

Jag skämms över att inte kunna kontrollera mina känslor och impulser.

helt ovärt att kämpa tydligen.

ALICE

ALICE

ALICE

ALICE

Tänk på alice Emelie.

kanske är vi för trasiga bägge två för att kunna vara med varann. Kanske är det så att våra skador gjort våra kanter så vassa att vi bara gör oss illa när vi närmar oss varann

kanske är det lättare att ge upp än att kämpa

kanske är det mert naturligt att tänka på allt dåligt ist för allt bra, eller allt som KAN bli bra om man vill...eller iaf försöker

kanske är det svårt för oss båda att inse att man kan vara älskad

kanske är det svårt för mig att du kan vända om så plötsligt, att det är lättare att gå tillbaka i tiden än att gå framåt

kanske vill du leva ditt liv som du gjort förr.

tänk att man kunde bli typ fysiskt sjuk av kärlek.. känner mig så jävla förvirrad. Från att du säger att du älskar mig i helgen till att inte veta vad du känner. För att det är så mycket tjaffs. Det har ju varit SÅÅÅ mkt värre?!? Höll på att avlida på jobbet igår tårarna rann konstant oh min hjärna funkade inte för fem öre. Kände mig som en förvirrad kärring själv.  På hemvägen skaka varenda lem i hela kroppen och huvet kändes som det skulle explodera.

Varför utsätter man sig själv för något dyligt? Hade ju räknat bort kärlek i mitt liv totalt och så faller man i fällan. SAken är att vi gått igenom så jävla mkt tillsammans, mkt skit, men  kanske det som känns också att när saker går åt rätt håll, det vi har eftersträvat då blir det så här.

Vet inte om det skulle vara lättare om det skulle vara slut för då kunde jag vara ledsen och veta, men nu sitter man som ett fån och fattar fan ingenting.

Orkade inte gå till jobbet idag, så det blir ingen firmafest. hade antagligen inte kunnat haft det minst skoj ändå. Försöker komma på saker för att skingra tankarna, läsa funkar en stund. Har varit ute på powerwalk på morgonen i en timme. MUSIK, bandit spelas varenda vaken sekund, rock rock rock så befriande.

om jag ända visste va fan jag ska göra...