hej fina blogg (:

nu var det ett tag sen jag skrev, eller skitlänge sen rättare sagt...haft rätt fullt upp, med betoning på FULL. Mitt mål för detta året var ju att inte vara inlagd , d2et sket sig här nu i början av oktober.

Efter en sisådär två veckors ständigt supande och ångest tog jag mig själv i kragen o lag in mig själv. Fanns inga platser på psyk så hamnade på avd 11 på ulleråker i uppsala (avfiftning) grejen var bara att efter 2 dygn på POA (psykmottagningen) var jag avgiftad. så fick sitta med massa abstinensa pillerknaprare med min ångest...

fick samma läkare som jag hade förut när jag var inskriven på beroendekliniken, så slapp dra hela min historia iaf...

Har ju ätit zyprexa hela sommaren och har verkligen mått bättre än någonsin, men som med alla medeciner har ju den också sina bivärkningar. + 14 kilo bara PANGBOM. Att vara smal är ju liksom en del av min personlighet, och har aldrig behövt anstränga mig för att vara det.

Iaf så satte han in valdoxan, saom är ett andidepp medel, plus att han höjde zyprexan till 20 mg och så äter jag ju mina lamictal som alltid.

Jag visste att jag skulle komma att kunna att må bra DÄRINNE. Men sen kommer man ut o samma skit o problem är kvar där man lämnade dom.

var kvar i 10 dar sen åkte jag hem, min läkare asåg att jag var instabil och skulle stanna,. men fan jag var ju bara så rastlös.

har varit helt uppstressad och hyper sen jag kom ut, träffade min vanliga läkare i torsdags o vi kom fram till att antidepp gör mig speedad. Nu ska vi ge lithium en chans igen, ingen intox denna gång.

men jag känner inte för att dö heller, känner bara att jaga vill hitta mig själc och komma till ro, hitta meningen med livet, om den finns,

men nu har jag gjort allt som står i min makt för att detta ska bli bra så bra det kan bli, en gång för alla. Alice börjar bli så stor o medveten om saker och ting o allt e för henne, att jag orkar kämpa. Prio ett är att vara en så bra mamma som jag bara kan, hon e bara barn en gång, och det är mitt ansvar att vara en trygghet för henne och att forma henne .

jag lägger mycket tilltro till medecinen nu, det måste jag.

har inga självmordstankar längre, dom försvann så fort jag började md zyprexan. Jag är rätt nöjd med mig själv och mitt liv. Jag trivs hemma o skolan gör att jag känner att jag utvecklas o Alice får mig att kämpa varje dag.

kommer nog bli mycket bloggande nu för mycket tankar, o ingen alkohol att döva dom med.

Vem har egentligen bestämt at man e sjuk när man e som jag, bopolär. Jagtror jag bara känner o tänker för mycket, o det är inte samhället uppbyggt för.'

ha de gött <3

 

Amanda

23 oktober 2011 12:29

<3

http://amandatv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

då har man varit inne på dårhuset igen då, cirkus tre veckor, förbannade depressioner att dom inte blir lättare att leva med med tiden! Man har varit med så många svängar nu att man borde lära sig se varningssignalerna, men icke. Men nu e jag helt in...

jag önskar man kände så här för någon....ja alice såklart men någon annan kommer inte ens ihåg sist jag kände så för någon annan... ...

tröttaste tjejen i stan lära vara jag, gick finfint i morse men var väl för jag aldrig hann sova riktigt djupt innan klockorna ringde. Gick väl bra fram till nio sen har det varit pest o pina men bara att bita ihop. Har konstaterat att jag fått fettv...

sjukt jävla trött tjej, slutar 22 hemma 24 och påt igen imorgon bitti......och så måste jag plugga, massor. O seperations ångest efter Alice. Aldrig kan det vara lätt :( ...