på daltande med alice pappa. Nu när jag mår bra o klarar av orkar med o vill ha alice som vanligt är det tjaffs om det, men de kunde nästan ana när vi kom överens om att hon skulle bo där när jag mådde piss. Och jag tog upp det också då att jag inte ville ha nå tjaffs att få tillbaka henne, men men. Så nu känns det nästan som jag ångrar att jag var ärlig och sa att jag inte orkade ha henne när jag mådde skit.....

jag får ha na hela dagarna, alla dagar men hon får inte sova här. Som att jag skulle må sämre/vara en sämre mamma när jag sover liksom :S

Å sen trodde jag vi var överens om att han inte skulle dricka när hon var där heller men de e tydligen inte så viktigt. För i natt hade han tydligen somnat när han bajsa..o alice hade försökt väckt honom för hon hade kissat i sängen men det hade inte gått så bra. Absolut inte så att jag har korsförhör med henne, men hon berättar ju och då börjar man ju undra. Men det e som att han kan bete sig precis hur som helst o jag måste ligga så jävla lågt och inte säga något om något för då kanske han blir sur och får för sig att hon inte får vara med mig alls. Varför skulle jag be att ha henne om jag inte orkade, när det var jag som bad att hon skulle bo hos honom när jag mådde skit.

Men men de får väl bli familjerätten igen för att hålla det man kommit överens om det verkar ju inte finnas...

när man för första gången på länge mår skapligt bra då ska man tampas med en pojkvän som e allmänt sur och bitter över allt heeela tiden. Så värdelöst. Igår var det fel på att jag messade och frågade när han skulle komma hem från jobbet...för det borde jag ju fan veta vid det här laget, och när han svarat på när han skulle komma hem så var det fel att jag inte skickade ett "okej" tillbaka. Man skulle fan behöva ha en manual till den där mannen alltså.. och jag fattar faktiskt inte vad han ska ha enflickvän till för närhet verkar han ju inte ha nå behov av, ¨kanske behöver ha nån att gnälla på helt enkelt, ganska tråkigt. Och be honom om hjälp om någonting det ska man passa sig för för det får man illa kvickt slängt i ansikte när han blir sur över någonting. För att hjälpa en annan det är ingenting som kommer naturligt.. och säger man någonting åt honom då kommer försvarsställning och då e det bara men du då men du då men du då. Ist för att kanske lyssna och ta åt sig av hur man känner o försöka göra något åt det. Nej är det de här dom kallar kärlek vill jag nog inte vara med...

Jag vet att jag varit en usel flickvän men nu anstränger jag mig verkligen men vad är det värt när man blir behandlad som luft??

åhh tänk att det alltid ska vara nåt...

'