när man för första gången på länge mår skapligt bra då ska man tampas med en pojkvän som e allmänt sur och bitter över allt heeela tiden. Så värdelöst. Igår var det fel på att jag messade och frågade när han skulle komma hem från jobbet...för det borde jag ju fan veta vid det här laget, och när han svarat på när han skulle komma hem så var det fel att jag inte skickade ett "okej" tillbaka. Man skulle fan behöva ha en manual till den där mannen alltså.. och jag fattar faktiskt inte vad han ska ha enflickvän till för närhet verkar han ju inte ha nå behov av, ¨kanske behöver ha nån att gnälla på helt enkelt, ganska tråkigt. Och be honom om hjälp om någonting det ska man passa sig för för det får man illa kvickt slängt i ansikte när han blir sur över någonting. För att hjälpa en annan det är ingenting som kommer naturligt.. och säger man någonting åt honom då kommer försvarsställning och då e det bara men du då men du då men du då. Ist för att kanske lyssna och ta åt sig av hur man känner o försöka göra något åt det. Nej är det de här dom kallar kärlek vill jag nog inte vara med...

Jag vet att jag varit en usel flickvän men nu anstränger jag mig verkligen men vad är det värt när man blir behandlad som luft??

åhh tänk att det alltid ska vara nåt...

'

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

då har man varit inne på dårhuset igen då, cirkus tre veckor, förbannade depressioner att dom inte blir lättare att leva med med tiden! Man har varit med så många svängar nu att man borde lära sig se varningssignalerna, men icke. Men nu e jag helt in...

jag önskar man kände så här för någon....ja alice såklart men någon annan kommer inte ens ihåg sist jag kände så för någon annan... ...

tröttaste tjejen i stan lära vara jag, gick finfint i morse men var väl för jag aldrig hann sova riktigt djupt innan klockorna ringde. Gick väl bra fram till nio sen har det varit pest o pina men bara att bita ihop. Har konstaterat att jag fått fettv...

sjukt jävla trött tjej, slutar 22 hemma 24 och påt igen imorgon bitti......och så måste jag plugga, massor. O seperations ångest efter Alice. Aldrig kan det vara lätt :( ...