Jag tror att en människa som varit tvungen att vara stark, orka me, bita ihop, stå ut tar det extra hårt när bristingsgränsen kommer. Man känner sig liksom mer misslyckad för allt man kämpat för, den fasaden man tvingat sig, eller blivit tvingen att bygga upp och som till stor del har varit ett skydd mot världen, verkligheten, ja vad man nu varit tvungen att skydda sig emot, på så kort tid rasar samman,. När man en dag inser att man inte orkar kämpa mer, ens främsta livlina går av och man tappar hoppet om allt. Jag har nått botten, men jag har lyckats ta mig upp igen, trots att jag inte fått den hjälp jag bett om..men så länge man ber om hjälpen själv så är man "frisk nog" att klara sig själv med. Men jag mår för första gången på jäävligt länge skapligt bra, för jag måste ta mig upp för jag har ett barn att ta hand om som behöver mig. Vägen hit hade säkert varit mindre smärtsam och kortare om någon tagit mina rop på hjälp på allvar. Nu har det varit som det varit och jag är där jag är idag. Och jag e stolt över mig själv att jag är Jag.

 

matilda

5 januari 2011 01:42

och jag älskar dig för att du är du <3

http://staarbelly.blogg.se

missmyself

5 januari 2011 08:31

och jag dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

då har man varit inne på dårhuset igen då, cirkus tre veckor, förbannade depressioner att dom inte blir lättare att leva med med tiden! Man har varit med så många svängar nu att man borde lära sig se varningssignalerna, men icke. Men nu e jag helt in...

jag önskar man kände så här för någon....ja alice såklart men någon annan kommer inte ens ihåg sist jag kände så för någon annan... ...

tröttaste tjejen i stan lära vara jag, gick finfint i morse men var väl för jag aldrig hann sova riktigt djupt innan klockorna ringde. Gick väl bra fram till nio sen har det varit pest o pina men bara att bita ihop. Har konstaterat att jag fått fettv...

sjukt jävla trött tjej, slutar 22 hemma 24 och påt igen imorgon bitti......och så måste jag plugga, massor. O seperations ångest efter Alice. Aldrig kan det vara lätt :( ...